Den här sidan har korrekturlästs
§ §
240
Sång 16.
Det var Tuonelas värdinna,
Hon till orda tog och sade:
»Tuoni ger dig inga trollord,
Inga språk dig Mana skänker;
Aldrig härifrån du slipper,
Kan ej mer i denna världen
Till din hembygd återvända,
Styra till ditt land tillbaka.»
Mannen nu i sömn hon sänker,
330. Lägger vandraren till vila
Uppå Tuonis bädd av fällar;
Här i slummer mannen faller,
Hjälten här i sömn försjunker,
Sover, men hans dräkt är vaken.
Fanns i Tuonis gård en gumma,
Ålderstigen, sned om käken,
Kunnig i att järntråd spinna,
Van att gjuta garn av koppar;
Spann en not av hundra famnar,
340. Tusen famnar lång den gjorde,
På en enda natt om sommarn,
På en enda sten i vattnet.
Fanns i Tuonis gård en gubbe,
Gammal, och med trenne fingrar,
Van att binda not av järntråd,
Sammanknyta nät av koppar;
Band en not av hundra famnar,
Tusen famnar lång han knöt den
Under samma natt om sommarn,
350. Uppå samma sten i vattnet.
Tuonis son med krökta fingrar,
Hon till orda tog och sade:
»Tuoni ger dig inga trollord,
Inga språk dig Mana skänker;
Aldrig härifrån du slipper,
Kan ej mer i denna världen
Till din hembygd återvända,
Styra till ditt land tillbaka.»
Mannen nu i sömn hon sänker,
330. Lägger vandraren till vila
Uppå Tuonis bädd av fällar;
Här i slummer mannen faller,
Hjälten här i sömn försjunker,
Sover, men hans dräkt är vaken.
Fanns i Tuonis gård en gumma,
Ålderstigen, sned om käken,
Kunnig i att järntråd spinna,
Van att gjuta garn av koppar;
Spann en not av hundra famnar,
340. Tusen famnar lång den gjorde,
På en enda natt om sommarn,
På en enda sten i vattnet.
Fanns i Tuonis gård en gubbe,
Gammal, och med trenne fingrar,
Van att binda not av järntråd,
Sammanknyta nät av koppar;
Band en not av hundra famnar,
Tusen famnar lång han knöt den
Under samma natt om sommarn,
350. Uppå samma sten i vattnet.
Tuonis son med krökta fingrar,
