Den här sidan har korrekturlästs
§ §
271
Sång 18.
Säg då engång verklig sanning,
Svara icke mer med lögner:
Vartåt styr du, Väinämöinen,
Säg varthän, Uvantolainen?»
Nu den gamle Väinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
»Kom, o flicka, i min farkost,
Stig, o jungfru, ned i båten,
Och jag vill dig sanning säga,
180. Tala verklig, sveklös sanning!»
Anni svarar honom ständigt,
Tennbriskprydda tärnan talar:
»Stormen i din båt må stiga,
Vårens vind uti din farkost!
Upp och ned din båt jag vänder,
Ner jag trycka vill dess framstam,
Om jag ej bestämt får veta,
Vart du ämnat dig begiva,
Och får höra verklig sanning,
190. Dina lögner sedermera!»
Nu den gamle Väinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
»Sanning vill då nu jag tala,
Om på skämt jag hittills ljugit:
Ut på friarfärd jag farit,
Att den fagra mön begära
Uti Pohjola, det mörka,
I det skumma Sariola,
I den by, där männer dräpas,
200. Hjältar uti havet dränkas.»
Svara icke mer med lögner:
Vartåt styr du, Väinämöinen,
Säg varthän, Uvantolainen?»
Nu den gamle Väinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
»Kom, o flicka, i min farkost,
Stig, o jungfru, ned i båten,
Och jag vill dig sanning säga,
180. Tala verklig, sveklös sanning!»
Anni svarar honom ständigt,
Tennbriskprydda tärnan talar:
»Stormen i din båt må stiga,
Vårens vind uti din farkost!
Upp och ned din båt jag vänder,
Ner jag trycka vill dess framstam,
Om jag ej bestämt får veta,
Vart du ämnat dig begiva,
Och får höra verklig sanning,
190. Dina lögner sedermera!»
Nu den gamle Väinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
»Sanning vill då nu jag tala,
Om på skämt jag hittills ljugit:
Ut på friarfärd jag farit,
Att den fagra mön begära
Uti Pohjola, det mörka,
I det skumma Sariola,
I den by, där männer dräpas,
200. Hjältar uti havet dränkas.»
