Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/285

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

281


Sång 18.
 Längre fram på väg de färdas,
Styra framåt bäggedera,
Skeppet glider, stranden brusar,
Hingsten springer, marken dånar.
 När en liten tid förlidit,
När en ringa tid förflutit,
Börjar gårdens hund att skälla,
Börjar slottets vakthund gläfsa
Uti Pohjola, det mörka,
480. I det starka Sariola;
Morrar sakta till en början,
Gläfser först med längre avbrott,
Sittande på åkerrenen,
Svängande sin svans mot marken.
 Sade värden uti Pohja:
»Gå, min dotter, ut att skåda
Varför gråa hunden skäller,
Varför gårdvarn högljutt gläfser!»
 Dottern svarade och sade:
490. »Jag har icke tid, min fader!
Ty den stora ladugården
Med dess hjord jag måste sköta;
Vrida måste jag min handkvarn
Och det fina mjölet sikta:
Tung är kvarnen, fint är mjölet,
Svag är den som mjölet malar!»
 Sakta skällde slottets vakthund,
Morrade med jämna avbrott;
Sade värden uti Pohja:
500. »Gå, min hustru, ut att skåda