Den här sidan har korrekturlästs
§ §
294
Sång 19.
Att de mina steg ej höra,
Ej för mig till flykten taga!»
Ulven innan kort han betslar,
Fängslar björnen i sin järnked
Uppå Tuonis vida moar,
Djupt uti den blåa skogen,
Säger, när han återkommit:
»Giv mig, gumma, nu din dotter!
Jag har medfört Tuoni-björnen,
150. Betslad Manas ulv jag hitbragt.»
Det var Pohjolas värdinna,
Hon till orda tog och sade:
»Då skall allan åt dig givas,
Då först blir din blåand färdig,
När du fått den stora gäddan,
Flodens flinka, feta fjällfisk,
Ur den svarta Tuoni-älven,
Djupt i Manala, det låga,
Utan att du not begagnar
160. Eller något handnät nyttjar;
Hundra gått att henne fänga,
Icke en har återkommit.»
Smeden gripes nu av oro,
Råkar i allt större trångmål,
Stiger in i jungfruburen,
Yttrar dessa ord och säger:
»Åter är ett värv mig ålagt,
Annu bättre än de förra:
Att få upp den stora gäddan,
170. Flodens flinka, feta fjällfisk,
Ej för mig till flykten taga!»
Ulven innan kort han betslar,
Fängslar björnen i sin järnked
Uppå Tuonis vida moar,
Djupt uti den blåa skogen,
Säger, när han återkommit:
»Giv mig, gumma, nu din dotter!
Jag har medfört Tuoni-björnen,
150. Betslad Manas ulv jag hitbragt.»
Det var Pohjolas värdinna,
Hon till orda tog och sade:
»Då skall allan åt dig givas,
Då först blir din blåand färdig,
När du fått den stora gäddan,
Flodens flinka, feta fjällfisk,
Ur den svarta Tuoni-älven,
Djupt i Manala, det låga,
Utan att du not begagnar
160. Eller något handnät nyttjar;
Hundra gått att henne fänga,
Icke en har återkommit.»
Smeden gripes nu av oro,
Råkar i allt större trångmål,
Stiger in i jungfruburen,
Yttrar dessa ord och säger:
»Åter är ett värv mig ålagt,
Annu bättre än de förra:
Att få upp den stora gäddan,
170. Flodens flinka, feta fjällfisk,
