Sida:Kapten Grants barn 1910.djvu/217

Den här sidan har korrekturlästs
213
KAPTEN GRANTS BARN.

— Nej, sade han slutligen, jag är varken någon präst eller någon hövding bland de mina.

Paganel betraktade förvånad Glenarvan och även Kai-Koumou syntes överraskad.

— Mot mig ensam skulle ni säkert icke kunna lösa ut er präst, fortsatte lorden, men kanske mot oss alla tillsammans.

— Vi maorier utväxla blott huvud mot huvud, sade Kai-Koumou stolt.

— Erbjud då först de här två damerna i utbyte mot er präst, sade Glenarvan, visande på sin hustru och Mary. De inneha en hög rang i vårt hemland.

Lady Helena ville störta sig fram mot Glenarvan, men majoren höll henne tillbaka. Och Kai-Koumou betraktade lorden med ett kallt småleende.

— Tror du dig kunna bedraga Kai-Koumou med falskt tal? sade han. Tror du inte Kai-Koumou kan läsa i ditt hjärta.

Och pekande på lady Helena, tillade han:

— Hon är din hustru.

— Nej, min, sade Kara-Tété, i det han lade handen på lady Glenarvans axel.

— Edvard! skrek den unga kvinnan förfärad.

Glenarvan lyfte armen utan att yttra ett ord. Ett skott smällde, och Kara-Tété tumlade död till marken.