18
samlare och uppfann två nya sätt att samla på. Om vintern lejde jag en arbetare till att skrapa mossa af gamla träd och lägga den i en stor säck, och likaledes att samla skräp i sådana pråmar, i hvilka man för vass från myrarna, och fick på detta sätt några tämligen sällsynta arter. Ingen diktare har någonsin blifvit gladare att få se sitt första opus i tryck än jag blef, då jag i Sephens ’Illustrations of British insects’ läste de förtrollande orden ’funnen af C. Darwin esq.’.“ Att denna hans ungdoms samlarevurm för honom var den käraste sysselsättning och intensivt fångade hans håg, ser man af hans bref; ständigt återkommer han till denna tid i dem, som han skref till sin kusin och gode vän W. Darwin Fox, som varit hans ledsagare och lärare i dessa ting. Så skrifver han 1855: “Vi få inte vänta, att nutiden skall vara så tilldragande som de gamla Crux-major-dagarna vid foten af de ädla pilstubbarna“ (fyndet af skalbaggen Panagœus Crux major tyckes särskildt ha etsat in sig i hans minne); “jag ärar alltjämt minnena från denna tid. Jag märker nu, att min smula insektkännedom, för hvilken jag helt och hållet har dig att tacka, är mig till stor nytta.“ Jakt idkade Darwin med passion. Han var en utomordentligt god skytt, och när jakttiden började kunde intet återhålla honom. Efter den nyss omtalade geologiska utfärden med Sedgwick styrde han kosan direkt till jaktmarkerna; “ty då skulle jag ha ansett det för galenskap att uppgifva de första dagarnas rapphönsjakt för geologi eller hvilken som helst annan vetenskap.“ Under de två första åren af resan med “Beagle“ hängaf han sig fortfarande med fullständig lidelse åt jaktens njutning
