30
dagstur, och jag kan här tillägga ett par ord om hans måltider öfver hufvud. Han hade en barnslig förkärlek för sötsaker, till hans egen nackdel, då de voro honom förbjudna. Han var inte vidare lycklig med att hålla, hvad han kallade de “heliga löften“ han gaf, att ej smaka sötsaker, och han ansåg dem aldrig som bindande, med mindre de aflagts med tydliga ord. Han drack mycket litet vin, men njöt och uppfriskades af det lilla han drack. Han hade afsky för dryckjom och varnade ständigt sina söner för dryckenskap.
Efter lunchen läste han sin tidning hvilande på soffan i hvardagsrummet. Jag tror tidningen var det enda icke vetenskapliga han läste själf. Allt annat, noveller, reseskildringar lästes högt för honom. Efter tidningsläsningen kom tiden för brefskrifning. Han mottog många bref äfven från enfaldiga och hänsynslösa människor och alla besvarades. Han hade ett tryckt svar till dylika brefskrifvare, men han använde det knappast; jag förmodar han aldrig fick någon anledning som syntes honom fullständigt passande. Jag minns ett tillfälle, då det varit lämpligt att använda det. Han mottog ett bref från en främling, som skref att han åtagit sig att försvara utvecklingsläran i ett samkväm, och då han var en ung man, som hade mycket att göra och ingen tid till läsning, ville han gärna ha ett utkast af min fars synpunkter. Till och med denne vidunderlige unge man fick ett höfligt svar, änskönt jag knappast tror, att han fick mycket stoff till sitt anförande.
Han hade förkärlek för att spara på papper, men det var mera en käpphäst in någon verklig sparsamhet. Alla rena blad på de mottagna brefven lades i
