Sida:Karl Starbäck Darwin 1909.djvu/66

Den här sidan har korrekturlästs

62

fysiologiens område. Blodet hos olika djurarter är mycket olika; ju mera, ju längre från hvarandra djurarterna stå i systemet. Om blodet från en katt insprutas på en kanin, verkar det som ett gift och dödar kaninen. Blodet från en varg kan däremot insprutas på en hund utan att några förgiftningssymptom förspörjas; på samma sätt förhåller det sig med häst och åsna. Om något visar detta släktskap, verklig blodsförvandtskap. En fysiolog, Friedenthal, experimenterade med att öfverföra blod från människor på olika aparter; blodet värkade som gift. Först när människans blod öfverfördes på en människoliknande apa, en chimpans, inträdde samma förhållande som då det gällde hunden och vargen, hästen och åsnan. Inga förgiftningssymptom. Frändskapen var tydligt ådagalagd.

Mer in en slutsats af sådana premisser är omöjligt att draga. “Det är endast vår naturliga fördom och den förmätenhet, hvilken dref våra förfäder att förklara sig härstamma från halfgudar, som förmå oss ått betvifla denna slutsats.”




För den 1 oktober 1859 står i Darwins dagbok: “Färdig till korrekturläsning till min mindre bok om ’Arternas uppkomst’; tog tretton månader tio dagar; 1,250 exemplar tryckta. Första upplagan utkom 29 november; alla exemplar slutsåldes första dagen.“ Det är utan tvifvel mitt lifs hufvudvärk“, skrifver han i sin själfbiografi. Menade han därmed, att det såsom fullständigt revolutionerande de gängse åsikterna inom den naturvetenskapliga världen och för oöfverskådliga tider befruktande all biologisk forskning var ett andens stor-