Sida:Karl Starbäck Darwin 1909.djvu/78

Den här sidan har korrekturlästs

74

värde. Det är den utomordentliga vanskligheten eller rättare omöjligheten, som är förenad med att föreställa sig denna väldiga och underfulla värld med människan och hennes förmåga att blicka långt fram i tiden, som resultat af slumpen eller nödvändigheten; det är sådana tankar, som tvinga mig att se hän mot en första orsak i samband med en förnuftig ande, som delvis liknar människans, och jag är då närmast theist. Såvidt jag kan minnas hyste jag denna öfvertygelse, då jag skref ’Arternas uppkomst’, och det är efter den tiden, som den gradvis och under mycket vacklande har blifvit svagare. Men då uppställer sig det spörsmålet: Kan man sätta tro till den mänskliga anden, när den drager så storartade slutledningar, utvecklad, som den enligt min mening är, från ett tillstånd, som icke varit högre än det lägst stående djurs. Jag kan icke ha någon fordran på att kasta det minsta ljus öfver så dunkla frågor. Hemligheten med all tings upphof är oss oförklarlig, och jag för min del må vara belåten med att vara agnostiker.“ Detta skrefs 1876, sex år före hans död.




Vi hafva ännu icke redogjort för innehållet af andra Darwins verk in dem som närmast beröra utvecklingsläran. För fullständighetens skull må några ord nämnas äfven om de viktigaste af hans andra arbeten för att visa mångsidigheten af hans forskning. I sin bok om korallrefven utgick Darwin från det faktum att koralldjuren ej kunna lefva under ett visst djup. Då