De bruktes då helt spetsiga och lätta
Och flögo högt vid minsta battemang:
Nu hänga de, som när man brukar sätta
En tung ridå för en tableau-vivant.
Men modet har sia nyck, och tidens tänder
Ha på din lifstråd gnagt, till dess du sprack;
Och mer än en gång ingen rock man vänder —
Alltså farväl, min gamla hedersfrack!
Din långa tjenstebana är förliden —
Min nya frack jag fått modern och bred —
Den sista tjenst, du gjorde mig i tiden,
Var då jag svor kung Oscar trohets-ed.
Min nya frack! med dina breda vingar
Hjelp mig att stiga i befordran snart!
En bättre lön, som mera fylligt klingar,
Det vore i min ficka något rart!
Tänk om det hände! Hjelp mig då att prisa
Rättvisans ofta dolda gudamakt;
Men vill ej lyckan ge mig det, så visa
Med hela bredden henne ditt förakt!
