Den här sidan har korrekturlästs
68
Jag rycktades fordom, nu endast jag slås
Med piska och knut.
Förr stod jag i spilta, nu står jag i bås,
Der kon stått förut.
Fy fan, käre bröder! man kan just sig harma:
Vi lefva i tider, så Gud sig förbarma!
Med nosen i tunnan vid Nybron jag står
Och spisar min draf.
Men snart kommer husbond — hi huj! hvad det går
Med lasset i traf!
Men, ack! om misshandling: hvad hjelpa bevisen:
Hur kan väl ett djur blifva hördt af polisen?
Jag känner re’n döden, ty upptrött och svag:
Jag orkar knappt stå.
Hvad hjelper då bråka om rätt och om lag,
Jag dör väl ändå.
Min tanke om lifvet är den, som j veten:
Barmhertighet fins ej hos menskligheten.
