Sida:Kommentar till 20 och 21 kap strafflagen.djvu/48

Den här sidan har korrekturlästs
44

3 mom. Brefstöld och fickstöld. Stadgandets förra del angår bref, som ej 'blifvit anförtrodt Kungl. postverket utan är t. ex. i enskildt förvar och därjämte förseglats. Förr straffades den, som olofligen uppbröt andras bref och därur tog penningar eller penningvärde, såsom för inbrott (K. F. d. 21 mars 1835). Brefvet behöfver icke nödvändigt vara tillslutet med sigill utan kan vara fasthäftadt t. ex. med gummi.

En person, som brutit ett honom till befordran anförtrodt försegladt bref och ur detsamma tillägnat sig penningar, fälldes till ansvar enligt 3 § 2 mom. (Holm 1902:46).

Bestämmelserna om fickstöld förekomma i svensk rätt första gången i K. F. den 2 december 1766, som i ingressen talar om, huru "löse och vanartige personer" af folkträngsel sig betjäna för att på listigt sätt utur fickor stjäla penningar och andra persedlar, samt angifver såsom grund för svårare straff dels "den synnerliga list och arghet de brottslige merendels därvid visa", dels svårigheten att vid trängsel "för dylika listiga och djärfva människors tilltagsenhet kunna sig till vara taga, och sin egendom behörigen vårda".[1]

I bref den 28 febr. 1817 förständigade Kungl. Maj:t vederbörande hofrätter, att ansvar för fickstöld icke borde äga. rum i sådana fall, då den, från hvilken stöld utur ficka skett, varit sofvande. Denna grundsats, som öfverensstämmer med grunden för kvalifikationen (större djärfhet och tilltagsenhet), har tillämpats af Högsta domstolen i åtskilliga dess utslag (Holm 1878: 329, 1885: 205 och 1898:43. Ett prejudikat, ref. i Holm 1888: 34, är ej häremot stridande, då den bestulne, innan tillgreppet föröfvats, blifvit uppväckt).

4 mom. Inbrottsstöld. Inbrott skall vara medlet för stöldens begående. Hvad med inbrott förstås, afhandlas under 5 §.

Senare delen af 4 mom. förutsätter, att gärningsmannen i tillägnelseafsikt bortfört förvaringspersedel och därjämte med våld eller list (begagnande af andra än vanliga medel) öppnat förvaringspersedeln

  1. Jfr Svea hofrätts utslag den 5 aug. 1801, däri 1766 års F. förklarades blott äga tillämpning på fickstölder föröfvade i folkträngsel.