vänta o (trutin). På grund deraf torde man ock böra läsa runristarens namn icke som Thure trone, såsom Säve gjort, utan som Thore trane.[1]
I Svingarns kyrkas vapenhus (i Enköpingstrakten) är insatt en stor runsten, hvilken jämte andra stenar fordom blifvit å ort, som nu ej är känd, men helt visst legat i närheten, upprest af Tjälfve och Holmlög åt deras son Banke, som med eget skepp styrde i Ingvars här. Vi kunna således vara vissa om, att Ingvar lemnade Sverige med åtminstone tre skepp, sitt eget, ett som tillhörde en man i Steninge-trakten och ett som egdes af Banke från Enköpingstrakten.
I mellersta delen af Roslagen (Rimbo och Husby-Skederids socknar) finnas två runstenar, reste af syskon (Anund, Erik, Håkan, Ingvar, Ragnhild), den ene åt en broder, den andre åt en person, hvars namn ej längre finnes å stenen, men som dött i Grekland. Att denna Ingvar icke är densamme som Greklandsfararen kunna vi taga för gifvet, till en del på grund af slingans form.[2]
I hjertat af Attundaland omtalas å flere runstenar två med hvarandra beslägtade män, som bära namnet Ingvar. Vi skola en annan gång egna dem uppmärksamhet. Ingen af dessa stenar omtala Greklands- eller Östervägsfärder.
Jag nämnde nyss runslingans form. Det lider intet tvifvel, att ju man har vid försöken att utröna tidsförhållandet mellan runstenarne att fästa sig vid slingan lika väl som vid inskriftens runbokstäfver. De undersökningar jag i detta syfte gjort hafva öfvertygat mig, att äfven mångfalden af varierande slingor låter fördela sig på bestämda grupper.
Den enklaste anordningen af runskriften visar raka eller bugtade linier utan försök att åt dem gifva
