Anmärkningar.
1. Magister Thure Ljunggren f. 1748, studerade i Uppsala, tjenstgjorde vid ett par läroverk i Vestergötland, utnämndes till kyrkoherde i Häggum 1792, erhöll Sjogerstads pastorat 1797, dog den 4 juni 1825. Hans första fru var prestdotter från Slöta.
2. Ritningarna finnas nu icke brefven bilagda. I Liljegrens Bautil (mscr. i Akademiens arkiv) finnas under nr 1638 och 1691 teckningar af två runstenar med skriftliga anteckningar af Ljunggrens hand. Den förra lyder ”En tresidigt huggen sandsten, inmurad öfver dörren i den gamla Slöta kyrka, som nedrefs 1786; men var med murbruk öfverdragen, så att ingen skrift var synlig, förr än han blef utbruten” — det är en af de vanliga Vestgötagrafstenarne med tresidig öfveryta, jfr t. ex. Antiqvarisk Tidskrift för Sverige 3 s. 126. Den senare lyder: ”sönderslagen runsten, funnen i kyrkobalken i Slöta 1787, då sten däraf togs till kyrkobyggnaden”. Ingen runsten finnes nu å Slöta kyrkogård (jfr P. A. Säve, Antiqvarisk Tidskrift 3 s. 119).
3. Westergöthlands Historia och Beskrifning I. Stockholm 1787. — I bokens företal heter det: Uppå Herr Biskopen och Commendeuren af Kongl. Nordstjerne-Orden Doct. Forssenii gynnande Föreskrift hos Skara stifts Respektive Prästerskap, hafva redan mer eller mindre fullständiga Beskrifningar öfver vid pass tredje delen af Församlingarne i berörde Stift, efter en af Författaren uppgifven och för trenne år sedan utdelad tryckt plan, blifvit till honom öfversända.
4. Derest med denna sten menas runstenen L. 1562 är Ljunggrens tolkning felaktig, ty å denna sten finnes ett kristet kors, ej Tors hammare, samt ett kristet namn Peter (P. A. Säve, Antiqvarisk Tidskrift 3, s. 125). I Liljegrens Bautil finnes en af Per Tham år 1793 gjord afbildning af stenen. Den andra runskriften i Rådene kyrka, om hvilken Liljegren (1903) icke lemnar någon närmare upplysning, förekom enligt Tham på en träbåge. Bland dem som bygt kyrkan nämnes äfven en Peter, måhända samme man, som omtalas å runstenen.
5. Stenhuggaren hette Harald (Haraldus magister eller Haraltæ stenmæstari). Af honom huggna grafstenar förekommo vid Uglums och Vings (Åse hd) och Valtorps kyrkor.
6. Antagandet att hvart härad skulle kunna uppvisa egna former af fornlemningar torde icke kunna godkännas. Till ett sådant antagande kunde man dock lätt komma i Vestergötland, der falan och skogsbygden i arkeologiskt hänseende äro hvarandra mycket olika. Den åberopade ritningen är ej bilagd brefvet.
7. Å runstenen (B. 946, L. 1352) står, att Sven Gislarson lät göra denna bro för sin och sin faders själ. Stenen uppgifves i Göranssons Bautil stå på Hofskogen, hos Liljegren på Korsbacka vid Korstorp och Bölum. I den senare uppgiften bör tydligen ordet vid ändras till mellan, ty gården Hof ligger mellan Korstorp, uppe vid Billingen, och Bölum, som ligger temligen nära Hornborga sjön.
8. Om Tufve Jarls fader Valgöt se Strinnholm, Svenska Folkets Historia del. 1, s. 475. På ingen af de nu kända Vårdkumlastenarne finnes namnet Valgautr.
9. I Segerstads kyrkas inventarium uppgifvas klockorna hafva götiska inscriptioner, sannolikt menas der senare medeltidens minuskelskrift.
10. Den nu varande Segerstads kyrka begynnte byggas 1804. Om der förut fanns ett Cecilia-altare, är väl den meningen troligare att det varit helgadt åt den hel. Cecilia.
11. Denna sockenbeskrifning synes, att döma efter ett yttrande i G. Brusevitz reseberättelse af år 1861 (mscr. i Akademiens arkiv), finnas i Häggums kyrka.
12. Brunshems- eller Brunnumsberget, den sydligaste delen af Billingshöjden, stöter med sitt sydöstra hörn till Häggums socken.
13. Ranstad ligger i Stenstorps socken, gånggriften ligger i socknens nordligaste, mycket sanka del.
Från Akademiens sammankomster.
Den 7 januari 1879.
Akademiska angelägenheter. Anmältes, att professor C. W. Böttiger som år 1870 invaldes till arbetande ledamot, aflidit.
