Sida:Kontinentalsystemet.djvu/32

Den här sidan har korrekturlästs


22
KAP. I. KONTINENTALSYSTEMETS FÖRUTSÄTTNINGAR

»Låtom oss ge våra tappra officerare fullt erkännande för den osjälfviska fosterlandskärlek och kärlek till äran, som böra vara den militära andans främsta driffjädrar och som de helt visst äga i högsta grad. Men det vore ett romantiskt och orimligt antagande, att de ej skulle känna värdet af den ytterligare uppmuntran, som H. Maj:t och representationen bereda dem genom vinsten af tagna priser. Hur skulle eljest sjöofficern i sin ålders höst kunna njuta behaget af en tillräcklig inkomst, fadern sörja för sina barn eller mannen för en kärleksfull hustru, som på grund af de faror han utsätter sig för i sitt lands tjänst har de största utsikter att öfverlefva honom? På hvilket annat sätt kan en segerrik amiral, som till belöning för sina lysande bedrifter erhållit civila och ärftliga utmärkelser, hoppas uppehålla sin välförtjänta nya samhällsställning och sörja för sin adlade afkomma? . . . Det är från sitt lands fiender han hoppas tillrycka sig medlen att värdigt uppbära denna ära, som han vunnit på deras bekostnad.

Hvad beträffar de menige sjömännen, bekämpas deras naturliga motvilja mot den sjömilitära tjänsten mycket säkrare genom hoppet om kaperivinst än genom några andra tänkbara lockelser; sjömanskaraktären påverkas alldeles särskildt af dylika glänsande men ovissa utsikter.»[1]

Angrepp på fientlig export, ej import Till denna uppmuntran af kaperierna för deras egen skull kommer emellertid vidare onekligen en sträfvan att bekämpa fiendens handel. Men detta måste fattas i strängt merkantilistisk anda. Det var ej, åtminstone i nämnvärd grad, för att göra fienden direkt eller indirekt militärt afbräck som man ingrep mot hans handel, utan det var i handelskrigspolitikens syfte att beröfva honom en förvärfskälla, d. v. s. närmast att konkurrera ut honom, och det var parallellt härmed för att utbreda sin egen handel, hvilket kunde ske och ständigt försöktes ej blott på fiendens utan äfven på de neutralas bekostnad. Genom själfva syftet med afspärrningen fick denna därför en spets emot de neutrala i ännu högre grad än fallet är för närvarande. Det gällde att hindra kriget från att tillföra dem någon vinst från vare sig fienden eller andra och såvidt möjligt att med krigets hjälp uttränga dem liksom fienden från förvärfskällor som de förut ägt. I hvad mån något dylikt ligger bakom äfven den nuvarande afspärrningens åtgärder är kanske ej fullt klart. Men hur därmed än må förhålla sig, har en dylik politik intet

  1. Stephen (ed. Piggott, 1917) 106 ff.