Sida:Kontinentalsystemet.djvu/75

Den här sidan har korrekturlästs
65
BERLINDEKRETET

1807 exporten under de tolf åren dessförinnan enbart på Hamburg till i medeltal 12 mill. pund, en siffra hvars betydelse framgår af att hela Englands export 1807 upptogs endast till något öfver 50 mill. pund. — Jämte denna handel med England uppstod emellertid på 1790-talet också en ytterst liflig, delvis våldsamt spekulativ handelsförbindelse mellan hansestäderna och Förenta staterna, som under denna tid sålde mer på Tyskland än på hela brittiska väldet. Så länge denna handel fick drifvas i någon mån ostörd af engelsk inblandning, borde den ha varit helt annorlunda gynnsam för Frankrike och dess bundsförvanter, emedan handeln bestod å ena sidan i tillförsel af just de franska och spanska västindiska produkterna och å den andra sidan i export af tyska industriprodukter, som rent af lyckades uppta täflan med de engelska i Förenta staterna. Men det hörde till Napoleons orubbliga föreställningar, som snart skulle taga dekretens högtidliga form, att nära nog alla textilvaror och åtskilliga kolonialvaror i verkligheten voro engelska, hur de än maskerade sig, samt att äfven sjöhandelns öfriga varor åtminstone voro misstänkta; och han såg därför i nästan hela hansestädernas sjöhandel ett vitalt engelskt intresse, hvilket den visserligen också till stor del, sannolikt största delen, var.

Redan den 19 november 1806, två dagar före Berlindekretets utfärdande, tog därför marskalk Mortier utan vidare Hamburg i besittning, den 21 november besatte franska trupper Bremen och Weser ned till dess mynning, medan Lübeck hade tagits med stormande hand redan den 6 november, sedan Blücher hade kastat sig in i staden med sina preussiska trupper. Enligt order föreskref Mortier omedelbart i Hamburg redovisning af penningar och varor som härstammade från förbindelser med England. Och i en storordig diplomatisk not till Hamburgs senat motiverade Napoleons beryktade f. d. sekreterare och dåvarande minister därstädes, Bourrienne, ett par dagar senare (den 24 nov.) åtgärden med kejsarens känsla af förpliktelse att »söka säkerställa fastlandet emot de olyckor, hvaraf det hotas» genom Englands machinationer, i det att ett stort antal af Hamburgs invånare notoriskt vore England tillgifna, och underströk Berlindekretets bestämmelser. Genom förordning den 2 december samt bref på bref fastställde, reglerade och inskärpte Napoleon därpå den tullkordong, som skulle skapas utefter hela Nordsjökusten och Elbefloden upp till Travemünde af stora truppstyrkor i förening med tullpersonal.[1]

  1. Vogel 4 ff. — Tarle, Deutsch-französische Wirtschaftsbeziehungen zur napoleonischen Zeit (Schmollers Jahrbuch XXXVIII, 1914) 679. — M. Schäfer,

5—181359. Heckscher, Kontinentalsystemet.