Sida:Kreuger Om angmaschiner.djvu/97

Den här sidan har korrekturlästs
85

tillräcklig styrka, som hindrade en önskad verkan af Perkins maschin, är troligen att en stor del af kraften gick förlorad genom kalla vattnets intryckning uti generatorn, jemte den hetta, hvilken utlopp genom skorstenen.

År 1829 fick Engelsmannen Alexander Scott ifrån Ormiston sin ångmaschin färdig, sedan han likväl på dess förfärdigande och experimenter dermed användt sex år. Följande är en kort beskrifning deröfver.

Då kallt vatten, medelst en pump, intryckes uti en liten generator, ställd öfver eld, bidrager hvarje pumpslag, att betydligen förminska det uti kitteln eller generatorn förut varande vattnets värme. Detta gaf anledning till en generator, uti hvilken kallt vatten kan intvingas, utan att afkyla den varmaste delen af deri förut befintligt vatten. Härtill begagnades 2:ne cirkelrunda skifvor af gjutet jern; uti den ena gjordes en fortfarande spiral urhålkning ifrån medelpunkten till nära periferien, den andra var fullkomligt slät. Pl. V fig. 7 föreställer den ena, och fig. 8 den andra. Båda dess skifvor voro gjorde med motsvarande utskjutningar eller öron, för att deruti insätta skrufbultar. Skifvorna voro 21 tum i diameter, oberäknadt öronen; den skifvan, hvaruti urhålkningen var gjord, 134 tum tjock, och den släta 114 tum, spiral-uthålkningen 12 tum djup, 12 tum bred vid botten, och 78 tum uti öfra kanten. Jernet mellan uthålkningarne var lemnadt 12 tum djupt,