Skolan i stad och på landMånga resonera ofta så, att denna utökning av vårt skolväsen är ganska onödig för landsbygdens vidkommande, att dess barn ej behöva så mycket "lärda" kunskaper, samt att landsbefolkningen vidare mycket väl kan ta vara på sina barns arbetskraft i hemmen även vid tidig ålder, varför den farliga sysslolösheten ej heller hotar dem. Måhända ligger det något riktigt i tankegången, men då närmast såsom en kritik av den art av undervisning skolorna nu faktiskt ge. Liknande tankegångar ha fört till att man t. ex. i Amerika på vissa ställen har två skilda skolsystem för lands- och stadsbefolkningen. "Urban" och "rural schools" ha där olika kursplaner, olika organisation och även helt olika fordringar på lärarna, som därför utbildas vid olika seminarier. Detta är dock icke den vanligaste utvecklingstendensen i U. S. A., där man ofta tvärtom medvetet arbetar på att inlemma även landsbygdsungdomen i den samtida starkt stadsbetonade kulturen.
Det är möjligt, att en dylik särutveckling av lands- och stadsbygds respektive skolväsen i vissa fall kan vara lycklig. Men det förutsätter då en stabilitet i befolkningsförhållandena, som synes oss för svenska förhållanden ganska osannolik. Om man inte tror sig om att kunna hålla lands- och stadsbefolkningen skilda åt i vattentäta skott utan fortsätter att räkna med den kraftiga inre omflyttning och den klass- och yrkescirkulation, vi vant oss vid, då blir det också farligt att göra utbildningen alltför olika. Farligt både med hänsyn till önskvärdheten att folk skall kunna röra sig fritt mellan stad och land, men också därför, att landsbefolkningen lätt då kan finna sig vara en hämmad och åsidosatt del av folket.
En sak bör till slut understrykas. I en medborgares uppfostran bör regelbundet ingå en politisk, social och kulturell orientering i nutidens viktigaste samhällsfrågor. Han måste få ett underlag för sitt omdöme i de samhällsangelägenheter, för vilka han skall bära delansvar, och en hjälp till den medborgerliga personlighetsutveckling och den sociala
