Sida:Kungl teatrarna J Svanberg del 1 - 3.pdf/19

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
50
KUNGL. TEATRARNE

1 februari 1842 fick sonen vid ännu ej fyllda 21 år anställning som kanslist vid Kungl. Teatern och innehade denna befattning till den 13 juli 1852, då han blef kamrerare efter sin broder, Carl Gabriel Törner (död i Stockholm den 20 dec. 1873), och på denna post kvarstod han i icke mindre än 46 år. Vid Daniel Hvassers död blef Törner tillförordnad sekreterare och såsom sådan tjänstförrättande teaterchef från den 11 mars till omkring den 20 april 1871, under förste hofmarskalken af Edholms vistelse i utlandet. Förutom sin teatertjänst innehade han befattning som kammarskrifvare i Kungl. Kammarrätten 1853—1864, revisor därstädes från 1864, kassör och bokhållare vid Stockholms Stads Brandförsäkringskontor 1857, och kamrerare i Kungl. Teatrarnes Pensionsinrättning 1862—1896, hvilken senare befattning han likaledes fick öfvertaga efter den äldre brodern.

Vid sidan af sina ämbetsåligganden utarbetade Törner under sin ovanligt långa tjänstetid de mest noggranna anteckningar rörande Stockholms teatrar från år 1773, hvilka i handskrift i fyra folioband inköptes af Kungl. Teatern, och af dess dåvarande litteratör, protokollsekreteraren, s. m. kanslirådet F. A. Dahlgren begagnades för hans så värdefulla verk »Anteckningar om Stockholms teatrar»; Törner hade alltså en icke ringa del i dessa, då det ju var de af honom upprättade handlingarna, som lågo till grund för desamma. Fjärde delen af Törners handskrift innehåller redogörelse för Kungl. Teaterns ekonomi från 1812 och begagnades vid den utredning som föregick en till 1856 års riksdag afgifven proposition om förhöjning af statsanslaget till Kungl. Teatern. Törner kvarstod som kamrerare ända till dess teaterverksamheten öfverläts till ett aktiebolag år 1898, då han tillföljd af sjuklighet och hög ålder ansåg sig böra afgå. Måhända hade äfven »operahusets gamle tomte», såsom han själf brukade kalla sig, svårt att finna sig tillrätta i den nyare tidens förhållanden.

Vid sitt tillbakaträdande från den plats, som han med så mycken heder beklädt, kunde han skåda tillbaka på en tjänstetid af sammanlagdt mer än 56 år, under hvilken tid han med aldrig svikande plikttrohet skötte sin ansvarsfulla befattning, städse lika högt värderad af de många direktörer, under hvilka han hade arbetat, som omtyckt af teaterpersonalen för sitt