Sida:Löwensköldska ringen 1925.djvu/140

Den här sidan har korrekturlästs

136

»Det är inte bara jag, som tackar jungfrun, det är också en annan.»

Han visade henne en medaljong, som han bar om halsen. Jungfru Spaak urskilde otydligt ett miniatyrporträtt av en ung flicka.

»Jungfrun är den första näst föräldrarna, som får veta det», sade han. »När hon kommer till Hedeby om några veckor, skall hon tacka jungfrun ännu bättre, än jag kan göra det.»

Och jungfru Spaak neg för unge baronen till tack för förtroendet. Hon hade velat säga honom, att hon inte ämnade stanna på Hedeby för att ta emot hans fästmö. Men hon besinnade sig i tid. En fattig flicka får ta sig till vara för att rata en god plats.