Sida:Löwensköldska ringen 1925.djvu/233

Den här sidan har korrekturlästs
93

hon då sagt nej till Schagerström? Vad kunde hon vänta sig för gott av att säga nej till Schagerström?

Men bäst som fru Sundler satt och funderade på detta, kom hon till klarhet. Hon begrep alltsammans. Hon begrep Charlotte. Hon hade spelat ett högt spel, men Thea Sundler begrep henne.

Charlotte hade genast ångrat, att hon hade sagt nej till Schagerström, och hon hade önskat att bli fri för att kunna ge den rike brukspatronen ett annat svar.

Därför var det, som hon hade ställt till med ett uppträde och retat Karl-Artur till den grad, att han slagit upp med henne. Det var förklaringen. Så var det, som det förhöll sig.

Denna sin upptäckt meddelade fru Sundler till Karl-Artur, men han ville inte tro henne. Hon förklarade och bevisade, han ville inte tro henne i alla fall. Men hon gav sig inte, hon heller. Härvidlag dristade hon sig till att motsäga honom.

När klockan slog tio och han skulle bege sig till mötet med dalkullan, höllo de ännu på att disputera om detta. Fru Sundler hade inte vunnit mer, än att Karl-Artur måhända var litet tvivlande. Men hon för sin del hade kvar sin visshet. Hon bedyrade, att nästa dag, eller åtminstone en av de allra närmaste dagarna, skulle Charlotte komma att förlova sig med Schagerström.

Ja, så där hade det tillgått. Thea Sundler hade inte ställt till rätta, hon hade tvärtom kastat in en