106
Artur. Du skall lära människorna att vandra i Jesu fotspår, och jag skall hjälpa dig under arbetet.»
Hon talade med den varmaste, fullaste övertygelse. Äntligen trodde han henne. Han förstod, att den långa strid, som hade kämpats mellan dem under fem år, den var till ända. Och det var han, som stod där som segerherre. Han kunde låta alla betänkligheter fara.
Han böjde sig ner emot henne för att med en kyss avsluta det nya förbundet mellan dem, då dörren från förstugan öppnades.
Charlotte stod med ansiktet vänt åt detta håll. En häftig förskräckelse avspeglade sig i dragen. Karl-Artur vände sig hastigt om och såg, att husjungfrun stod på tröskeln med en bukett i handen.
»Det är från brukspatron på Stora Sjötorp», sade hon. »Trädgårdsmästarn har kommit med den. Han står kvar i köket, ifall fröken vill tacka.»
»Det är ett misstag», sade Charlotte. »Varför skulle jag få blommor från Stora Sjötorp? Gå ut, Alma, och ge trädgårdsmästarn blommorna tillbaka!»
Karl-Artur följde de växlade orden med största uppmärksamhet. Detta var ett prov. Här skulle han få visshet.
»Trädgårdsmästarn sade bestämt ifrån, att blommorna skulle vara till fröken», envisades husjungfrun, som inte kunde förstå varför man inte skulle ta emot några stycken blommor.
