Den här sidan har korrekturlästs
128
Innan hon hade hunnit tänka ut vad hon vidare ville anföra, ringde dessutom frukostklockan. Hon fick ingen tid till överläggning.
Då tog hon helt enkelt och satte sitt namn under den enda skrivna raden, vek samman brevet och lackade det. Hon bar det med sig ner i undre våningen, lade det i postväskan och gick in i matsalen.
I detsamma kom hon att tänka på att nu behövde hon inte efterforska vem »personen» var. Om hon ville, att överstinnan skulle tro henne, om hon verkligen ville ta skulden på sig, då kunde hon inte heller straffa någon annan.
