152
Prosten Forsius hade sällan blivit mer förvånad än över detta förslag, men han var en slug gubbe och tog saken på det naturligaste sätt.
Han drog fram sin snusdosa, fyllde sin stora näsa med snus, putsade den med en silkesnäsduk och tog så till orda.
»Brukspatron kan inte finna en ung man, mer värd att hjälpa.»
»Ja, då är saken avgjord», sade Schagerström.
Prosten hade stoppat ner snusdosan. Han var alldeles ofantligt belåten. Vilken nyhet var inte detta att komma hem med! Charlottes framtid hade många gånger vållat honom oro. Han hade den allra största aktning för sin adjunkt, men han ogillade, att denne alls inte tänkte på att skaffa sig en sådan ställning, att han kunde gifta sig.
Plötsligen vände sig den vänlige gamle mannen till Schagerström.
»Brukspatron tycker om att göra folk lyckliga. Gör det inte till hälften! Kom med till prostgården, och låt det unga paret veta era goda avsikter! Kom och se deras lycka! Det är en glädje, som jag unnar brukspatron.»
Vid detta förslag for ett leende över Schagerströms ansikte. Det syntes, att det behagade honom.
»Kanske att jag komme olägligt», sade han.
»Visst inte! Olägligt! Kommer aldrig på fråga. När man kommer med en sådan nyhet.»
Schagerström syntes färdig att gå in på för-
