troget leende spela på läpparna. Schagerström satt och såg oberörd ut, såsom han brukade, då viktiga affärer skulle avslutas.
Nu gick någon med lätta steg över golvet där uppe. »Charlotte sätter sig till skrivbordet», tänkte de. »Vad skriver hon?»
Om ett par minuter trippade de lätta stegen över golvet bort till dörren. Därefter öppnades denna och tillslöts. Det var tjänsteflickan, som gick.
Fastän de alla bemödade sig att bibehålla ett yttre lugn, kunde de inte hålla sig stilla. Alla fyra stodo i ytterrummet, då fickan kom in.
Hon lämnade Schagerström en liten biljett, som hau öppnade och läste.
»Hon har svarat ja», sade Schagerström, och det låg en tydlig besvikelse i rösten.
Han läste upp Charlottes brev för de närvarande.
»Om brukspatron vill gifta sig med mig efter allt ont, som man nu säger om mig, så kan jag inte annat än mottaga anbudet.»
»Jag får lyckönska brukspatron», sade Ekenstedt med sin försmädligaste röst.
»Men detta var ju bara ett prov», sade prostinnan. »Brukspatron är ju inte på något sätt bunden av detta.»
»Nej, naturligtvis inte», sade prosten. »Charlotte skulle själv vara den första…»
Schagerström såg verkligen ut, som om han inte skulle veta vad parti han hade att taga.
