Den här sidan har korrekturlästs
197
sikte med sina mjuka händer, drog henne fram till sig och kysste henne gång på gång. Mellan kyssarna viskade hon några avbrutna satser.
»Min älskling, kan du hålla ut med att tiga några dagar, några veckor ännu? Allt skall bli bra. Har jag plågat dig mycket? Men jag visste ju inte var jag hade dig, förrän du klippte av henne lockarna. Ekenstedt och jag skall ta hand om saken. Kan du hålla ut för Karl-Arturs och min skull? Du skall få honom tillbaka, barn. Du skall få honom tillbaka.»
Någon tog i dörren. Luckan for igen i en fart, och strax därefter satt överstinnan Ekenstedt i resvagnen.
