så att han hela tiden hade kunnat hålla blickarna fästa på henne.
Vid hemkomsten, när de lade till vid bryggan och han hjälpte henne ur båten, hade hon ganska vänligt tackat honom för rodden, men därpå hade hon tillagt, liksom rädd, att han skulle missförstå hennes vänlighet:
»Jag kan inte förstå varför inte herr Schagerström går igenom bergsskolan i Falun. När man är son till en president, kan man väl inte nöja sig med att inte bli något annat än bruksbokhållare.»
Naturligtvis hade hon lagt märke till hur han under roddturen hade slukat henne med ögonen. Hon hade förstått hur han tillbad henne, hon hade känt sig besvärad och ville ha bort honom. Alt ta hennes uppmaning som ett bevis för att hon hyste intresse för hans framtid, att hon hade hört av sin förmyndare, att det skulle kunna bli en duktig brukskarl av Schagerström, om han bara finge den rätta utbildningen, ja, att hon kanske hade tänkt ut detta för att på så sätt minka klyftan mellan henne och honom, mellan bruksbokhållarn och brukspatronsdottern, nej, det ingick inte i hans föreställning.
Men eftersom hon önskade det, så skrev han till föräldrarna och bad om deras hjälp att få gå igenom bergsskolan, och han fick verkligen vad han begärde. Det kunde ha varit roligare att ta emot pengarna, om inte fadern samtidigt hade
