212
mat och begav sig därpå till Schagerströms bostad.
Han ringde på och bad betjänten, som öppnade, att han skulle få tala med Schagerström. Betjänten svarade genast, att husbonden inte kunde råkas. Han var utgången.
Bruksbokhållarn sade sitt namn och bad hälsa, att han var ditskickad i ett viktigt ärende från brukspatron Fröberg. Han skulle komma igen om en timme.
Om en timme vände han mycket riktigt tillbaka. Han åkte till Schagerströms bostad i den Fröbergska resvagnen med friska hästar förspända, nödig matsäck inpackad, alldeles redo således för en Värmlandsresa.
Men då han kom in i tamburen, stod betjänten där och hälsade från Schagerström, att bruksbokhållarn skulle komma tillbaka senare på dagen. Det var ett sammanträde, som hindrade.
Bruksbokhållarn tyckte, att det fanns något tvunget och förläget i mannens ton. Han började frukta, att han ljög för honom. Han frågade var det där sammanträdet skulle hållas.
»Herrarna är samlade här inne i stora salongen», svarade betjänten, och herr Nyman såg, att det verkligen hängde en hel mängd hattar och överrockar i Schagerströms tambur.
Han tog genast av sig sin egen kapprock och hatt samt räckte dem till betjänten.
»Här måtte väl finnas något rum, där jag kan
