220
du, att de har gjort det bara för sin egen skull? Nej, deras mening var, att när så mycken makt blev samlad på en hand, så skulle därmed kunna åstadkommas något stort, något, som vore till nytta för hela provinsen. Men du vill stycka och skänka bort. Det kallar jag samvetslöst. Jag tycker inte, att du har rätt till det. Jag tycker, att du skall ta din börda på dig och sköta om det, som är ditt.»
Han kunde inte märka, att hans ord hade minsta verkan, men han fortsatte helt modigt.
»Kom ner till oss i Värmland och arbeta! Du är för god att ligga och roa dig i Stockholm om vintrarna och bara resa ner till bruken om somrarna och slå dank. Nej, kom du och se till dina egendomar! Du kan tro, att det behövs.»
Han verkligen beundrade sin egen vältalighet, men Schagerström avbröt honom än en gäng.
»Nej, hör på, beskedliga Nyman! sade han litet försmädligt.
Bruksbokhållarn blev röd över hela ansiktet.
»Ja, jag vet nog, att jag inte har någon rätt att predika», sade han, »men jag äger inte ett öre, jag kan ingen väg komma. Jag tycker, att jag har rätt att göra mig livet så behagligt, som det står i min makt. Men om jag ägde så mycket som en nypa jord… Du skulle se, om jag läte den gå ifrån mig.»
På den tredje dagens morgon voro de framme. De körde in på Gammalhyttans herrgård vid sex-
