242
»Man har sagt mig, att hästarna höll på att omkomma av brist på motion.»
»Har brukspatron kanske också reda på hur hon behandlade sin svärmor?»
»Då hon välte sockerskålen?» frågade Schagerström.
»Ja visst, då hon välte sockerskålen. Den person, som skall bli fru på Stora Sjötorp, borde dock ha ett anständigt bordsskick.»
»Alldeles riktigt, min nådiga.»
»Inte skulle väl brukspatron vilja ha en fru, som nekar att ta emot era gäster?»
»Naturligtvis inte.»
»Men det riskerar brukspatron, om brukspatron gifter sig med Charlotte. Tänk bara hur hon gjorde på Holma hos kammarherre Dunker! Hon skulle ha kapten Hammarberg till bordsgranne vid en stor middag, men hon förklarade, att det gick hon inte in på. Hon ville hellre fara sin väg. Och som brukspatron kanske har hört, så har inte kapten Hammarberg det bästa rykte, men det finns allt mycket gott hos honom också, och jag, som nu talar med brukspatron Schagerström, jag har talat förtroligt med kaptenen, och jag vet hur olycklig han är i själ och hjärta över att inte finna någon, som förstår honom och tror på honom. Och hur som helst, så är väl inte Charlotte någon domare över honom, och när kammarherrn tar emot honom, så behövde väl inte hon uttala sitt ogillande.»
