»Ja, vad det beträffar», sade Schagerström, »så ämnar jag inte bjuda kapten Hammarberg till mitt hem.»
»Jaså, jaha, ja, det kan så vara», sade rösten. »Det var en annan sak. Jag märker, att brukspatron har större sympatier för Charlotte, än jag förmodade. Det är mycket vackert och ridderligt. Brukspatron tar säkert var och en i försvar, som skulle anfallas av förtalet. Men i själ och hjärta tror jag att brukspatron håller med mig. Brukspatron vet, att ett giftermål mellan en person i brukspatrons ställning och en sådan där oberäknelig person som Charlotte är en fullkomlig omöjlighet.»
»Min nådiga menar, sade Schagerström, »att jag med prostens och prostinnans hjälp… men nej, det är omöjligt.»
»Det som är omöjligt», sade den feta, oljiga rösten med sitt allra mjukaste tonfall, »det är att gifta sig med en så utskämd person.»
»Utskämd?»
»Förlåt, men brukspatron vet inte. Brukspatron är så godhjärtad. Karl-Artur Ekenstedt har berättat mig hur brukspatron stod upp för att gå i god för Charlotte. Och fastän brukspatron fick erfara, att anklagelsen mot henne var sann, så tar brukspatron ännu hennes försvar. Men andra är inte sådana som brukspatron. Överstinnan Ekenstedt besökte prostgården i går och i dag.
