Lördagen: morgon och förmiddag.
I.
Det var en måndag, precis fjorton dagar efter den måndagen, då Schagerström hade friat, som Charlotte hade trott sig förstå, att Thea Sundler älskade Karl-Artur. Den besynnerliga känsla, som hon därvid hade erfarit, att hon nu hade fått ett medel i händerna, som skulle ge henne åter den förlorade lyckan, höll i sig även under de närmaste dagarna. Med tisdagsposten fick hon dessutom en biljett från överstinnan, som underråttade henne, att allt gick över förväntan bra och att alla missförstånd snart skulle bli uppklarade. Allt detta stärkte hennes mod, vilket också väl behövdes.
På onsdagen fick hon veta, att Karl-Artur skulle resa till Karlstad för att övervara domprostinnan Sjöborgs begravning. Det var ju lätt att räkna ut, att överstinnan skulle begagna tillfället att tala med honom om Charlotte. Kanske hennes oskuld nu äntligen finge komma i dagen. Kanske Karl-Artur skulle vända åter till henne, rörd av
