»Men, Karl-Artur», utropade den unga flickan, som nu blev eld och liv på nytt, »vad är det du säger? Din mamma, har du brutit med din mamma?»
»Bästa Charlotte, min mamma företog sig att muta Anna Svärd för att förmå henne att gifta sig med en karl i hennes hembygd. Hon har på ett lömskt sätt sökt tillintetgöra min levnadslycka. Hon förstår ingenting av det, som för mig är det enda viktiga. Min mamma vill, att jag skall återknyta med Charlotte. Hon hade till och med varit så omtänksam, att hon hade bjudit Schagerström på begravningen för att få tillfälle be honom avstå från Charlotte. Men jag behöver väl inte upprepa allt detta. Charlotte är naturligtvis redan invigd i mina föräldrars förehavanden. Charlotte kom så glad in i rummet. Charlotte väntade nog, att den vackra planen skulle ha lyckats.»
»Jag vet ingenting om din mammas planer, Karl-Artur, ingenting. Det enda, som hon har sagt mig, är, att hon inte trodde på de där lögnerna, som Thea Sundler hade spritt ut om mig. När jag visste, att du hade varit i Karlstad, så trodde jag, att hon möjligen hade låtit dig få veta sanningen. Jag blev säker på det, då du sände efter mig. Men, Karl-Artur, låt oss inte tala om mig! Du kan inte vara ond på din mamma, säg? Vill du inte genast fara tillbaka och göra allt gott igen? Säg, Karl-Artur?»
