»Om jag dör…», sade den sjuka, men avbröt sig, rädd för att börja hosta.
»Ack, det är sant», sade Charlotte, »du får ju inte tala. Men du vill be mig, att jag skall ta hand om dina barn, ifall du faller ifrån. Det lovar jag dig, Marie-Louise.»
Systern nickade. Hon smålog till tack, på samma gång som en tår trängde sig fram i ögonvrån.
»Jag visste, att du skulle hjälpa mig», viskade hon.
»Hon undrar inte alls på hur jag skall kunna ta vård om en sådan barnskara», tänkte Charlotte, som inför detta nya elände hade glömt allt, som hade tilldragit sig på förmiddagen. Men nu kom plötsligt tanken: »Visst kan du ta vård om barnen. Du skall ju bli rik. Du skall ju gifta dig med Schagerström.»
Strax därefter uppkom en ny undran inom henne. Kanske att det är, för att jag skall kunna hjälpa Marie-Louise, som allt har gått, som det har gått?»
Det var första gången, som hon med något slags belåtenhet tänkte på giftermålet med Schagerström. Förut hade hon endast funnit sig i saken med tålig underkastelse.
Hon erbjöd systern, att hon skulle hjälpa henne i säng. Men doktorinnan skakade på huvudet. Det var ännu något, som hon ville säga.
»Du skall inte låta barnen stanna hos Richard», sade hon.
