Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/48

Den här sidan har korrekturlästs
37

Stämning, däri talan föres om arrendes upphörande, så ock ansökan om arrendators vräkande gälle, där delgifning skett i behörig ordning, såsom uppsägning, ändå att hvad här ofvan är stadgadt icke iakttagits.


39 §.

Sker uppsägning i fall, som 36 § omförmäler, äge arrendatorn kvarsitta till nästa fardag, där ej rätten eller öfverexekutor pröfvar skäligt ålägga honom att afflytta tidigare. Skall eljest arrende upphöra efter uppsägning, skall afträde ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader från det uppsägningen skedde., Hade arrendatorn ej tillträdt fastigheten när uppsägningen skedde, skall aftalet genast upphöra att gälla.

Vid lifstidsarrende skall, när arrendet upphör till följd af arrendatorns eller hans änkas död, afträde ske å den fardag, som inträffar näst efter sex månader från dödsfallet.


40 §.

Pröfvas i tvist angående skyldighet för arrendator att afträda fastigheten arrendatorn vara pliktig att afflytta, äge rätten tillika, när skäl därtill äro, förordna, att utslaget må på sätt utsökningslagen bestämmer verkställas utan hinder däraf, att det icke äger laga kraft.

Är sådant förordnande meddeladt, och fullföljes mot utslaget talan i högre rätt, äge, när skäl därtill äro, den rätt, innan ändringssökandet slutligen pröfvas, förordna, att vidare åtgärd för verkställighet icke må äga rum.


41 §.

Jordägare eller arrendator, som vill framställa fordringsanspråk på grund af arrendeaftal, skall anhängiggöra sin talan inom två år från det aftalet upphörde att gälla; dock att, där inom sagda tid syn, som vid afträdet hållits, klandras, talan må anhängiggöras inom två år från det klandret blifvit afgjordt genom utslag, som äger laga kraft. Försittes den tid, vare rätt till talan förlorad. Är i rätt tid af endera talan anhängiggjord, äge den andre dock rätt till kvittning för fordran, som ej blifvit sålunda bevakad.


42 §.

Häftar arrendatorn, när han skall afträda fastigheten, i skuld för arrende eller för ersättning, som blifvit bestämd vid afträdessyn eller genom skriftlig öfverenskommelse, eller är utskyld eller afgift, för hvilken