Sida:Lagberedningens förslag till jordabalk III.djvu/69

Den här sidan har korrekturlästs
58
15 KAP.


Om lagfart.


1 §.

Hvar, som med äganderätt åtkommer fast egendom, vare skyldig att söka inskrifning af sitt fång. Sådan inskrifning kallas lagfart. Hvad sålunda stadgats afser jämval den, hvilken fast egendom tillfaller såsom fideikommiss.


2 §.

Lagfart skall, där ej här nedan annorlunda stadgas, sökas å landet sist å det lagtima ting, som infaller nast efter nittio dagar, och i stad inom nittio dagar sedan fånget skedde.


3 §.
1 mom. Är fast egendom åtkommen genom arf, skall tiden för

lagfarts sökande räknas, dar boskifte ej erfordras för arfslottens bestämmande, från det bouppteckningen efter arflåtaren afslutades, men i annat fall från det boskifte förrättades.

2 mom. I fråga om giftorätt i makars bo skall tiden för lagfarts

sökande räknas från det giftorättsandelen vid boskifte utbröts.

3 mom. Åsämjas delägare i dödsbo att lefva samman i bo oskifto

så som i 11 kap. årfdabalken sägs, skall lagfart för boet sökas inom den i 2 § utsatta tid från det öfverenskommelsen slöts.

4 mom. Grundas äganderätt till fast egendom å testamente, skall

tiden för lagfarts sökande räknas från det testamentet blef ståndande; dock att, där för tillämpning af testamentet erfordras boskifte, tiden skall raknas från det sådant förrättades.


4 §.

Är öfverlåtelse af fast egendom beroende af villkor, skall tid för lagfarts sökande räknas från det villkoret blifvit uppfylldt.


5 §.

Varder före utgången af den för lagfarts sökande stadgade tid tvist anhängig om giltigheten af det fång, som skall lagfaras, skall tid för lagfarts sökande räknas från det dom i målet vunnit laga kraft.