till någon beställning. Blackstone l. c. 4 C. 8 mom. I Preusiska Staterne warder den genast afsatt, som beträdes att hafwa igenom penningar, penningewärde, eller andra förmoner, förskaffat sig ett embete. Preus. L. 2 T. 20 Afd. 325 §, och den som därtill ägt walrättighet, men honom af egennytta befordrat, blifwer, så länge han lefwer, för sin person walrättigheten förlustig. ibid. 326 §. I Swerige är icke något wisst straff utsatt; men Biskoparne edeligen förbundne, att endast förordna dugelige prester, sådane som i lefwerne, lärdom och gåfwor, bäst till detta Embetet pröfwas skickelige och fallne, och alldrig för någon slem winning och fördels skuld, eller andra sådana orsaker, tillåta någon odugelig och oskickelig, eller den som icke tillförene en wederbörlig examen undergådt, att komma till det heliga predikoembetet; icke heller någon skickelig och wärdig, som hafwer en laglig kallelse, därifrån hindra och afhålla: Likaledes äro presterne edeligen förpligtade, att, såsom orden lyda: icke genom stämplingar och olaga medel söka sin befordran. Se 1686 års K. KyrkoL. 21 C. 2 §, 22 Cap. 2 §, Just. W. p. 1047, 1049. – Till KyrkoCeremonien bör på wisst sätt räknas den rättighet Consistorierne lämnades, medelst 10 Cap. i 1686 års Kgl. Kyrkolag, Just. W. p. 1015, att i anseende till sådane synder, hwarpå RB i Sweriges lag ej straff wore utsatt, till bestämd tid utestänga den obotfärdiga syndaren ifrån den heliga Nattwardens bruk och andra kyrkans friheter, hwilket kallades mindre bann eller bannlysning, och i fall han ändå ej rättade sig, låta honom undergå den större bannlysningen, bestående i en å predikstolen kunngjord skilsmässa för honom ifrån Christna kyrkans delagtighet, till dess han sig besinnade, ödmjukade och bättring tillböd, med uteslutande för honom ifrån alla samqwäm, och
Sida:Lagfarenhetsbibliotek V 1.djvu/13
Den här sidan har korrekturlästs
13
Missgjernings-Balken, 1 Cap. 2 §.
B 3
