befunnes wara till truldom förfördt, utan ock små oskyldige och menlöse barn blefwo likasom med wåld, dels af Satan sjelf, dels af hans anhang borrttagne och förde till den ort han dem till mötes föresatte, hwaräst de sedan, icke utan Guds namns, samt hans Heliga Ords och Sakramenters största försmädelse, blefwo bedragne ifrån sin Christendom, till att antaga hans wederstyggeliga tjenst; Så skulle förböner i alla kyrkor hållas den då tillstundande förste Söndag uti Fastan och sedermera framgent wid alla Gudstjenster, särdeles på Sön- och Helgedagar, icke allenast för dem, som under denna swåra frestelse kastade woro, utan jämwäl i gemen för alle och hwar och en, att Djefwulen ett sådant wälde icke längre måtte blifwa tillstadt, utan detta swåra riset, som Gud öfwer en del af Sweriges Rike se låtit, mildeligen afwändas och upphöra måtte. Huru långt inbillningssjukan sträckte sig under detta öfwertrons Tidehwarf, äfwen hos dem, af hwilkes kunnskaper man bordt förwänta helt olika förhållande, kan däraf slutas, att en Lector i Hernösand, sedermera Probsten uti Nora Församling i Ångermanland Jacob Abr. Eurenius, uti en af honom till 1676 års Kgl. TruldomsCommission afgifwen skriftelig berättelse, med fullt alfware uppgaf, att han blifwit borrtförd till Blåkulla. "År 1674, (säger han) natten emot den 16 October kom jag i en stor tentation på min nattsäng, med hwilken jag länge plågades, omsider efter detta långsamma qwal, kunde jag intet annat märka, än att jag for genom luften, något långt ifrån jorden nordan efter, alldeles widöpen, fötterne förut och med utsträckta armar, hwilka tycktes mig wara med en stor hop råttor fullsatte, o. s. w. Berättelsen innehåller widare om hemfarten, och huru återresan
Sida:Lagfarenhetsbibliotek V 1.djvu/35
Den här sidan har korrekturlästs
35
Missgjernings-Balken, 2 Cap. 1 §.
E 2
