Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/113

^ 99 — Vid bilan stum, af kedjan tung, Hon kryper i despotens salar; Hos Dig, från bygdens lägsta dalar^ Hon talar upprStt med en Kung, Som bon med Philosophen talar* kunde finnas cljerft, nu efterSt^ men sohi var def^ verkeligen minJre än man torde föreställa ai^. Deima ton, detta sprSk, mera sällan missbrukade af den re- publikanska frihetsyran, voro äunu pS den tiden icke det politiska svärmeriets antagna tuugomil. Liskränkta inom vitterheteu ^ voro de den bö^^a känslans, de ädJa tänkesättens: de tillbördp Koturnen och den CorneilLska S&ng-Gadinnaiu Det bebölver ej pSminnas, att iiiaii säger detta mindre med hänseende till dessa närvarande verser^ än till detta slag af skalJokonst i aiiniäiihet. Ingen Frins, atoa �' August us, har med en si utvidgad makt som Gustaf III. förenat en mera liilij aktning, ett mera varaktigt beskydd för ali storhet af tanke ucli känsla. Intet uttryck syntes honom förmätet ^ när det bar stämpehi deraf, och dristighetén , JSngt ifrän att förtörma, smickrade honom. han siii^ deri en förut*- sättning af sitt Apgusliska ädelmod^ Idan visste att det är blott till en stor man som detta språk kan vågas. Ehuru dristig tonen af detta poem sSledrs mA finna^y ' var den likväl i grunden intet annat^ än ett svagt be- mödande till likstäuimigliet med denna sublima Cesa- riska själen, för hvilkei allt kröp, som c) var ädelt, allt syntes kraftlöst som ej var hjeltesprSk, och lili hvars högsinnighet sången mSste upplyfta sigeik-rar&lä frin hoppet att röra henne. Det är ur denna syn-> punkt, för hvars sanning historien en dag skall vitsorda, som närvarande poem endast kan döm mas med rättvisa. NSgra förändringar som dervid blifvit gjorda, röra blott stylen och skaldekonsten. I fall uu^oji vidare upplysning derom behöfde tilläggas, skulle den linnaa i det sätt fullt af nSd joch smickrande bifall hvanned, det blef emöltagit, och i det fortfarande hägn, hv<')r- under förlattaren allt iutili denna flora Konuu^ död^ af Hoaom iuueslöts*