Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/136

Den här sidan har korrekturlästs
— 122 —

I hans tjenst, i värf dem Han beslutit,
Minnens hur Han var med kärlek lydd;
Och vi andra, — minnoms hur vi njutit
Hans välgerningar och hans beskydd!
Minnoms, huru Srerge, bland Nationer,
Under honom återtog sin rang;
Hur Han agg och yrande faktioner.
Under band af lagligt välde tvang;
Hur en Flotta, hvaraf böljan täcktes,
Uppstod lik en borg kring våra skär,
Medan Handelns flagg kring hafven sträcktes,
Och bar hem en skatt, som spriddes här;
Hur Han gaf åt Konsterna ett Tempel,
Bronsens minnesprakt åt vika torg;
Tände Snillets lif, med sitt exempel,
Gaf det näring, genom sin försorg;
Hur Han, ömsom Demostheners like,
Högt från thronen af ett stormigt Rike,
Hvälfde sinnena med mäktig röst;
Ömsom, vid ett enskilt aftonmöte,
Nedsteg, älskansvärd, i lugnets sköte,
Öppnande för Vänskapen sitt bröst!
Minnoms hur hans Konungsliga välde
Var det milda väldet af en Far;
Hur Han derför ock, när nöden gällde,
Fann i Folkets kärlek sitt försvar!
Minnoms Honom, oförskräckt och härdig,