Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/140

— W6 — Du kom. Din fajeliehcad iog opp deM Miui Glafrea Och $q:. Hon sitter nu eä wSkiig Drottning ren^ På thronen, mellan begg^ Hafven^ I Med trenne Kronor prjrdd^ m^ hyarmCDU gifnt ea^ Hvad ;4egenranda AVilrd och dbndnndo metaller, I Sekler ej fSrmått, _ DU $ym odi DU formari Med Dig^ i Nordeti^ CARLA-Stj^man rår � Och, . der den Tolftb foU^ den TnsxTOKn^ beialler/! < Ja^ SVB4, hvilka odeud loppl | Knappt ögat från ett Land Du med f drtviflan rSndeij Som^ bortom österns vig, af ELriget slukats opp^ Förr in^ till Dig, en Half Gud iSnder, Och stolt af nya torOi o<ib öktmed nyaatrlnder^ Den jord Du sjelf bejbor, fördubblas för ditt hopp! Ditt hopp? Nej, vörda m^r ett mäktigt Ödes lagar: Jlen stunda de ej blott, de lysa dessa dagat, Då Norden diLsU ej mer, tiU pris af blod och firqj Två Throners täflon se, och Stat mot Statifejd, Ett stort gemensamt väl, för skilda syften, svika; Och då, till språk och mod ocJi enkel jtnannadygt Två Brödra-Folk hvarandra lika, Förena sig, o Prins, i dina Lagrårs skygd! | Sin kedja nu, på nytt, låt Seger-våldet smida: I Vid Hafvet är dpss gräns; — så böd euvisNatuH En stark Nation står opp derur. Som ;^. mot dess hela XQakt, skall obesegrad strids