Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/194

Den här sidan har inte korrekturlästs

Vet du, om da mer skall tljuUl Någon tröstad 'stund igen? '

�Iler nånsin finna sen, 

Någon yilnlig liand, att slula De forgråina ögonen? Vänskap, Himlarnas försköning,' Evigt flydd från stoftets fiärd! Vare jag din sällhet värd, Utan hopp till en belöning, Som blef jorden ej beskärdl