Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/303

Den här sidan har inte korrekturlästs

Hur litet deras rätt till sällheten, var jemnad. Hon säg, alt hjertats frid är fyllda pUgters lönj Att större gifvas ej, än de af.inor och maka;. Och skattade en dag så uppfylld, mera skön, An allt det tömma stoj hon tänkte sig tillbaka* Hon säg, med kängans blick och vid exemplets Ijus^ Att inga mödors namn en fru och mor förnedra. Alt vård om sina barn, och styrseln af sitt hus, Ge värde framför börd, och framför fägring hedra, Hvar <'oJlig, sade hon, ett kall, ett syAe fått, Att bli dess omsorgs mål, att vistas för dess minue: Hvem deraf mödan flyr, olycklig är hans lott; Man köper andras tjenst, ej bifall af sitt sinne. Och man har icke gjort, hvad man betalar blott Ur dessa tankars dröm, med morgonsolen vaknad, Hon for, med dessa ord till afskcd åt sin Väni "Jag kom att gråta här en sällhet, länge saknad, "Men jag har lärt af dig, att blifva värdig den!" Hon blef det; återvann det lugn som flyktat hade; Tvang snart en rättvis man att hennes värde se: Och ofta sen, en mor, (förtälja sagorne,) Med dottern på sitt knä, emellan ' kyssar sade: Blif skön och vördnadsvärd och lycklig, somEglé!

LbovoIiDs Skr. II Dcl.. . : 19