Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/382

Den här sidan har inte korrekturlästs

► ^^^•� � �— — -^--IM^^ �A^A

BYXORNA,

SLLXR

TID OCH RUM *);• , SAGA VID KAKELUGNEN^ Jtlur traiucendent man vara må, Man kan sig fr&i sin kropp ändå Fullkomligt q vitt, med möda göra: Och Läsarn skall med undran höra, Att sjelfH^a Kant, till och med han, Behöfver Byxor som en ann. En

  • ) Det är en bekant sats, af den nya philosophi, fon

gjort sig känd under naniki af din kritiska, att hvir- krn Tiden eller Rummet existera i v<*rklij^heteni éd vill saga, i saker och liindelsrr omkring os$, otan endast lios oss sjcJfva, i blotta tanken och föresUll- ningen. Ingen ting är djiip&innigare an en pbilosoplUj helt och hållet byggd på denna grundsats, men ocksi ingf^n ting mera uUatt för en hop otrognas ät]öje,soa beropa sig pä Sens Commun och sinnenas vittnesbörd* 1 fall det är sant, som det synes vara, att närvtrtode rimsaga verkligen intager ett rum ibland dessa sam- lingar, förmodar man ej att drn lär af någon uttrJas s^Honi en sid vördnad emot den kritiska läran, och dess värdiga försvarare. Kanhända ar det nyttigt, att <1 ideligen tala med entusinsmriis varma benndran <> = ett äuHiC; af den nödvändiga fordran pS kall och lii