Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/394

Den här sidan har korrekturlästs
— 380 —

Hvad skam, infor sitt hela skrå!
Och_fuskeri,_hvad ord att svälja!
Att nesan eller hämden välja ,
Tycks blott för honom återstå.
Hvad' _ hördes han förtviflad stamma.
Sen första häpnan litet flytt: _
Det är för denna otacksamma,
Som jag orerat och jag sytt!
En rest af gammal vördnad strider
Ännu mot ordet fuskeri!
Det segrar; i sitt raseri,
Svär Mäster Krümpf, för alla tider,
Sitt hat åt Kants philosophi.

Nu, — medan, likt ett retadt bi,
Han sig till hämd med gadden lagar,
En reflexion, om er behagar.
 
Jag tillstår, Mäster Krümfps parti
Mig ej i minsta undran sätter;
Allt rökverk släcks af oförrätter,
Och harmen ändrar meningen.
Och sägen mig, J lärde män,
En **d, **e, ***ter,
Med fler som kunde nämnas än,
Jag ber er, sägen mig uppriktigt,