— 5i3 _ Om helsans tillstånd, sen i går. Men hvad poeten sjelf har ingen rätt att våga, Sig Poesien tillåtit spårj Och Skalde-Koiisten låter fråga, Hur Konsten att behaga, mår.
Till Den Samma pid en bortresa pd Landet. Hes lyckligt, älskade Grefvinnai Att återse på nytt igen^ Er like, Er rival och vän, Den vackra blommornas Gudinna. Och Fdno! du som alla år. Din prydnad af vår saknad får, Var stolt att Målarns Paphos vara! Ditt namn är litet säUsamt blott; Men om hvad jord har Venus rådt. Der ej förnuftet stått i fiura?
TiU Den Samma y i anledning af några verser slrifna af en stor' Skald y tUl författarens beröm y och som visades honom. xJtt är ett gammalt kändt maner Hos denna Skald af högsta rangen: LEOFOIiDS SxR. II DsL. S5
