Sida:Leopold Samlade 2 1815.djvu/65

Den här sidan har korrekturlästs
— 51 —

Och söker, grafvens rörda vän,
Bland skuggorna, som hölja den,
Det lugn, som flytt hans qvalda sinnen;
I denna trakt, från ljuset skild,
För hjertat ljuf, för ögat vild,
Se der, hvar mina dar försvinna,
Hvar min förtviflan väntar tröst, —
Och hvar, — om ångern rör ditt bröst,
Du skall, en dag, min aska finna.
På någon hög, der åldern gömt
En slagen Drott, som verlden glömt,
Jag lik den sorgsna moder hvilar,
Hvars öga flöt för Smintheus pilar.
När Cynthia öfver fälten tömt
Sitt silfver, — eller hennes Broder
Från fästet gjuter dagens floder,
Jag suckar här om dödens slag;
Till ställning, och till anletsdrag,
Ej mindre sten, än dessa stoder
Som stå här än, från hedendag.