Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/146

. - 8 � - om ip^Uify^ikens.. egentliga ibreiiiAl skulle derifråa Uu härleda sig. Alla dessa Ibrem&l befinna de sig ^j, enligt förnuflskritikeu , utom grSnsoma af tiden och juiQmet, och uton ^allt .duga beroende Jag inser tKV att det finnes ett frar bBirupfifi. Här Kant gör d^ ayntirtiska aj^iorisnieii tB! éii grund för metafysikena möjlighet � inenat hatt UUéd metarjrsik trif?elst �tan ingenting annat � lin blétta deduktionen af vfira kategoriska grundbqgrep|); icke kunskapen om de egenteligeu metafysiska 11^ remålen 9. Gud t Själen � m �im.',hyilkeii huntverldBlk förklarar för redt ilf otii^Iig. ' Med antagMide - af denna åtskillnad altmarker jag blott/ att to akdan Reduktion �. för att vara ojäfvigå det vill islga, för att utgöra sann metafysik, nödvändigt fömtdit- t^ en ofelbar kunskap om sjelfva dea sinnesgrund hos oss hvarifrfiq deduktionen sker. IMI^n denna sinnesgjfuiyi utgör, enligt Kant sjelf, ett ting i sig sjelfj som ej kan blifva ett möjligt föremll för vår kännedom. Huru blir då deduktionen der �- från sann metafysik? Huru skulle den blifva an* na t, än en blott hypotes, en blott förslagsmening � likasom så många öfriga? Jag har sag^, att hvad de verkliga metafysi- $ka föremålei| angår, sådana som Gud, Själen m. |L, anser Kant fiU l^unskap d^rom, fijlpkUi^ all