— �7 � — Déh vidare^ "alt det finnef ingen fttré verldj Utm tJtfT^n ^nde 'åskådar den ^)\ det vill sSga, som 9tmi ÉMi viia^ tjelf skapat den. Anddn É&Bom. ^ftAåmynetÉ �^ omedeUM � nnpfung, trfdieft sik- tléA'trtgSni eBr^différena af idet ^6ol �AåV'Miii ^j" iJUfigen liWr böra tilpkas' deo^ fSrsta iif alla) Ab>* MoatcNBe s&apm nödhriodigt ^lor^Mda all yttn Frftgar man htad Ändar for 5frigt 81t), 8& liétei^ derom, M, deärosjétfheter, som blif^a an^ dar gen&m sjelfhetens^ enhet med den ideella /M*^i)M^i^).i i[j aiid^ ifAaendtligeB ^jidtf^aidn'^AbsoIi:ftlr, det oändliga, genom- hvarg irtdaro ' différentleraiide eller inbildande i det änd- Ifgal,' Mfkn' > ' sin 'Ordning' $kapar den yttre verlden. Jif -dem^-jtt^ naturvefid äro attftrtimgy tiläka
^OHiHuU.
rfk*i �w*iU^
- ^ IdeeD z. e. Phil. d. Nat pag. 3ia. Ideal. d. Wiuensch.
lUilii^ p. ai3. * . '*) Så förhall sig visserligen eller sysfeeiaet i don iänla utveckliDgsgrad, hvilken här bliiVit lagd till grund. Författarn har sedermera funnit lämpligt, att vidtaga ett annat arrangement m^ naturen, enligt hvilketliaii låter verlden uppkomma först i ordningen , såsom pro- dukt af den absoluta verksamhet i sina lägre potenser. -Derefler och genom högre potentieringy uppkommen iSrst abden eller intelligensen; hvilken alltså vid A uppkomst finner verlden framfor sig såsöA elt rejilfa AMIfft föreniåL (Se Vidare 5Ae Stycket i debna Af- hatimäig): ^ Ifebtt* 11; liVeseia d. nrtliaeld. ftfieybnt p. ^ V
