Sida:Leopold Samlade 4 1831.djvu/271

han bort menaj i fall hans filosofi skolat äga något slags sammanhang. Oiii en tänkare af Kants utmärkta värde sy- nas mig dessa omdömen mycket stolta och härda. Jag tror ej, att man med rätt sansadt omdöme hvarken någonsin faller i så starka motsägelser af beröm och tadel, eller att det är på ett sådant sätt, som en filosof af verklig rättsinnighet någon- sia yttrar sig om en af sina största föregångare. Men om Kant lefvat nog för att kunna bedömma Schellings skrifter � och hade velat å sin sida ned- låta sig till bruket af ett sådant språk, som blifvit emot honom nyttjadt, hirad tror man � att han skulle svarat en man som kommit och sagt ho- nom: ni förstår ej att filosofera � och ni har på ^ ett uselt sätt upplöst det stora naturproblemet, emedan ni utgått ifrån medvetandets ståndpunkt, och undersökt sanningen, i stället för att sjelf lAra- pa henne. På helt annat sätt har jag förhållit mig. Jag begynner långt bortom allt menskligt med^ metande j har försatt mig utom och of ver alla skr ankor och gränsar för möjligt vetande j har upplyft mig till rymder der intet land finnes me- ra till fotfäste j har upphört att vara en ändlig ^varelse j och blifvit på det sättet skapare af verh- denj i stället för en låg begrundare af dess ur- sprung. Också har jag haO; syner af det Absoluta